Flykten från fattig-Sverige

 Flykten från fattig-Sverige

Från mitten av 1700-talet ökade befolkningen i Sverige och antalet egendomslösa
fyrdubblades fram till 1850. Alltfler fick svårt att hitta försörjning på landsbygden
och utvandring till Amerika blev därmed en möjlig utväg.
 Den fattiga befolkningen i torp och backstugor blev allt större och även de som arbetade som drängar och pigor för bönderna.
Livet som piga innebär mycket långa arbetsdagar, dålig kost och usel inkvartering.
En piga som var bonddotter hade tidigt blivit föräldralös och fick därför ta tjänst
som piga.
'Hennes tillvaro på bondgården där hon arbetade tillsammans med en 
annan piga beskrevs så här i Emigrationsutredningen: "De började i ladugården
klockan 1/2 5 om morgnarna...Under skörden fingo de gå med i utearbetet till sent på kvällarna, 
och när de sedan kommer hem hade de både kvälls- och kaffediskarna  för allt  folket kvar.
Den främsta anledningen var ekonomisk. Sverige var otroligt fattigt på här tiden och det rådde stor brist på åkerjord och arbete. Kyrklig ofrihet och politisk intolerans var andra orsaker till att lämna landet. 

Bland emigranterna fanns förstås även en del äventyrslystna  individer, men  majoriteten lämnade Sverige  för att de var tvungna och inte för att de ville.